det är rörigt men det tror jag att jag vill att det ska få vara
jag vill skriva men inte förklara mig
jag vill inte lägga ord i munnen på det jag gör eller i andras ögon
jag tar bort “jag”
vill inte fastna i mitt jag
känner igen mig i andras ord
frustrerad över egna ord
söker språk som kommer närmare hur det känns
skriver scrollar skriver scrollar
samlar på saker, tankar, meningar, uppmaningar, kattguld
samlar på skräp
tillfälliga material som ska försvinna
eller skulle ha försvunnit men plockats upp och sparats på
är värdinna
bjuder in
städar undan efteråt
någonting saknas, någonting skaver
nej det är massor som skaver
balanserar viljan att skälla ut med viljan att bli omtyckt
skriver lista på alla saker jag är arg på
som utlopp för frustration
som något åt ideer att luta sig emot
samlar på idéer, som sällan blir annat än anteckningar
ibland stannar och faller på plats och blir verkliga
söker sällskap
mäter mitt omfång
ligger i vägen
känner asfalten mot ryggen och lyssnar
skriker och önskar att jag kunde sjunga
är tyst och önskar att jag kunde dansa
döper om den arga listan till
lista på saker jag är rädd jag inte kommer lyckas förlåta folk för
filmar
låter kameran så stilla för sig själv
gräver en grop och skriker i den
begraver eller planterar
carry on carry on
försöker hitta sätt att förhålla mig till saker som inte går ihop
till saker som gör ont eller bara är obekväma
som jag hellre hade velat vara naiv och befriad ifrån att veta om
vill vara barnet i mitt liv hela mitt liv
undersöker vad det kostar att sterilisera sig, underhåller iden som en lugnande famn
läser och gråter
studerar handlingskraft i sinnesstämningar
brukade vara nyfiken men nu får det nästan aldrig plats
håller i flytande gips och väntar tills den stelnat
som formen av mellanrummet
som kvitton på tid jag varit stilla
broderar otåligt
maybe your depression is political
söker mig till platser utanför konstrummen
konst i smyg
vill ägna mig åt arbetskritik men det är så underförstått att jag har svårt att få syn på det i det jag gör
låter bli att fråga om andras liv känns meningsfulla för att inte förolämpa eller förstöra
och kan inte föreställa mig
avundsjuk på barn, musiker och vackra människor
tar på mig kläder och går ut och ångrar mig men fortsätter gå ändå
äter upp allt jag lagt på tallriken
samlar uppklippta zip-ties från byggarbetsplatser längs gatorna
tror inte på någon som inte är rädd
samlar på pappret från knäckebrödsförpackningar
skriver mig genom dagarna
samlar dagar i smulor
påminnelser
dricker vatten, matar mitt hav
konst som en flykt från kontor.
vill skriva men inte förklara mig
undertexter som blir eftertexter
om ett slut som redan pågår
som vi inte klarar att förstå
förmåga att tänka sig att det är för sent
fast det fortsätter
pågår
en konversation där det som blir sagt avbryts av det som inte blir sagt